Att jag ville göra en tatuering var ju ingen nyhet, har ju velat ha det under alla år men har aldrig tagit tag och engagera mig + att jag är lite harig och tänker att det skulle göra så ont att jag inte står ut.

 

Motiv och placering är ganska viktigt, den ska ju sitta där för evigt ;] Jag har ett motiv jag velat ha ett tag men har inte kunnat bestämma vart på kroppen den ska sitta så den avvaktar jag med. Sedan har jag en till som jag vill göra och där jag vet plats men där jag vill vara säker på att den som gör det vet vad den håller på med.

 

Sedan hade vi denna som jag nu bestämde för att göra i Köpenhamn; Ankaret. Ankare är klassiska, snygga och står för hoppet (iaf om man är sjöman). Placeringen är lite innovativ, spännande och den syns inte om du har kläder på dig.

 

Eftersom jag planerade att göra den i Köpenhamn kollade jag självklart upp olika studios på internet och vad andra skrivit om dem, man måste ju göra lite research så man vet att det blir bra. Hittade ett ställe som kändes bra, det framgick inte om de hade någon form av drop-in men tänkte att om vi går dit första dagen så kanske de kan klämma in mig nån gång under vår vistelse.

 

Letade upp stället och pratade en tjej som hette Fie, eftersom den inte var så stor så kunde hon fixa det på en gång. Hon gav ett bra intryck så det var ju inget att tänka på utan kör bara kör :]

 

Hon sa att det var bra om jag låg så still som möjligt men att jag skulle säga till om jag ville pausa om jag tyckte det var jobbigt. Jag berättade aldrig att det var första gången, utan tänkte att jag får försöka skärpa mig. Sedan började hon tatuera, det första jag tänkte var; Jaha, är det inte mer än så här? Det kändes ju knappt, jag skulle beskriva det som att någon tar en kulspetspenna och ritar på huden och man tar i lite eftersom bläcket i pennan inte riktigt vill fungera.

 

Efter en stund så var hon tvungen att säga (fast på engelska) "Men guuud vad still du ligger, du är den lättaste kunden jag haft, alla andra har typ vridit sig och tyckt att det gjort ont" Jag sa att jag faktiskt inte tyckte det gjorde ont, hon var helt häpen då alla andra verkar tycka det gällande den placeringen. Jag sa då att detta var min första tatuering och då blev hon ännu mer impad över att jag valt det stället för min tatuering och att jag inte ens tyckte det gjorde ont. Hon sa till sin kollega att jag var den bästa kunden och den som varit lättast att tatuera :] Det kändes verkligen inte som något hon "bara sa" för fanns ingen anledning till det och det lät på henne som hon menade det.

 

Kollade inte på klockan när vi började men mindre än en timme tog det iaf, kändes som tiden gick snabbt :] C som kollade på en stund var även avundsjuk på att jag gjorde en och inte hon ;] *wiie*